Grottutforskning på Ko Libong

Vi var ute på moppetur en dag på Libong och på vägen hem körde vi förbi den här skylten:

Kul, tänkte vi och svängde in och följde en stig genom skogen en bit. Till slut blev stigen både för smal och för brant för moppen, så vi parkerade den och gick vidare. Vi hade ju redan sett dugonger men vi ville kolla vad det var för ställe, vi hade hört talas om en utsiktspunkt där man kunde blicka ut över bukten där djuren brukade hålla till.

Vi hade tidigare på dagen varit på stranden mest, och suttit på moppen. Så vi var klädda i flipflops och badkläder. Stigen blev snabbt lite för teknisk för flipflops, men vi krigade på en liten bit till uppför en brant oröjd backe genom djungeln. När vi var redo att vända skymtade vi en trappa lite längre fram och tänkte att här är det ju ändå uppstyrt. Om än lite dåligt underhållet.

Trappan ledde upp till en grottöppning och 10 meter in i grottan låg stora stenblock som hade rasat ner från grottans tak och väggar. Under stenblocken såg det ändå ut att ha gått en stig en gång i tiden. Måste vara på grund av raset som det växt igen så pass mycket på vägen dit, tänkte vi. Vi tog några bilder och lyste med mobilernas ficklampor in i det kompakta mörker som fanns bakom de rasade stenblocken. Grottan såg ut att fortsätta långt in i berget bortom lampornas räckvidd. Flipflops och badkläder är dock inget man utforskar grottor i så vi vände och åkte tillbaka till hotellet.

Våra vänner Johan och Cecilia, som vi av en otrolig slump stötte på på denna lilla oexploaterade ö någon dag innan, satt på hotellets restaurang när vi kom dit. Deras plan för eftermiddagen var att åka på upptäcktsfärd till Point Dugong. Upprymda av våra vittnesmål om rasade grottor slängde de sig upp på sin moppe och åkte dit.

Senare samma kväll berättade de om att det minsann gick bra att gå vidare förbi raset och man kunde komma till en utsiktsplats lite längre upp. Ballt, tänkte vi och bestämde oss för att åka dit dagen efter.

Grottexpedition 2.0

Kittade med rejäla skor, pannlampor, vatten och kamera tog vi oss till grottans öppning igen. Den här gången klättrade vi över raset och pannlampan blottade en enorm grotta där inne.

Väl där inne fanns några rep fastsatta som man kunde hålla i sig genom de branta passagerna. Vem som säkrade repen, när det gjordes och vilken internationell klättringsstandard som använts? Oklart, men gissningsvis: lokalbefolkningen, decennier sedan, absolut ingen.

Det som följer är sedan en spektakulär klättring uppåt genom berget in- och utsida. Uppför branta bergsväggar, genom enorma grottsalar och krypande genom trånga passager. Berget ser inte så ihåligt ut på håll:

Några ställen var obehagligt branta och hade verkligen krävt både sele, hjälm och guide. I många andra länder hade grottan nog varit avspärrad för alla som inte har rätt utbildning och utrustning.

Men det här är Thailand.

På några ställen öppnade grottan sig och släppte in ljus och håligheter visade de olika nivåerna. På andra ställen var hålen så djupa att pannlampan inte kunde visa deras botten.

När vi tagit oss upp genom grottorna, ca 80 höjdmeter totalt, återstod klättring på utsidan av berget den sista biten.

Som tur var hade någon dåre varit där för länge sedan och byggt några enkla stegar och broar över de allra svåraste partierna.

Hemmasnickerierna till trots var det inte helt oläskigt. Främst eftersom det stupade över 100 meter rakt ner på båda sidorna om oss. Ett fall åt höger innebar att man landar på den av lågvatten blottade stenbotten i Andamanhavet och ett fall åt vänster bjöd på en landning i djungeln.

Här och var öppnade det upp sig små (och stora) svarta hål som ledde ner i grottorna inuti berget. På några ställen var de bara stora nog att få ner ett ben (eller en kamera) i men här och var kunde man själv trilla rakt ner i mörkret också.

Klipporna består av sylvassa spetsiga formationer, se bilden ovan. Så ett fall framåt eller bakåt var visserligen inte så långt men förmodligen mer smärtsamt. Flipflops rekommenderas ej!

Äntligen nådde vi toppen! Tydligen kunde man fortsätta en liten bit till och gå in till höger framför det bortersta stenblocket och där hade någon snickrat ihop ett litet trädäck. Men vi vände här på grund av stup åt båda hållen och brist på säkerhetslina.

Allt som allt en häftig upplevelse med lite mer adrenalin än vi hade räknat med. Otroliga grottor, fantastiska vyer över havet och öarna runt Libong och en minst sagt minnesvärd tur.

3 reaktioner på ”Grottutforskning på Ko Libong

  1. Åsa skriver:

    Gah!!!!Inga farligheter har ni ju lovat! Förstår att det var häftigt, men inge mer ” fara för livet-grejer ”nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s