Ko Libong – Det stora lilla paradiset

Libong är den största ön i Trang-provinsen i Thailand, men också en av dom minst befolkade eller bebyggda öarna. Här finns en liten fiskeby och tre Resorts. Totalt bor några tusen människor på ön och dom flesta sysslar med fiske eller gummiträdsodling.

På öns västra sida finns långa sandstränder och ett par Resorts på rad. Vi bodde först på Libong Relax Resort och sedan några nätter på grannresorten Libong Beach Resort. I övrigt finns inte mycket här förutom en liten by med fiskare där man även kan hyra mopeder och köpa thailändska pannkakor. Ingen komersiell turism här direkt.

På öns östra sida finns några små fiskebyar och mangroveskogar. Det är också här, längs den sydöstra stranden, som den väldigt sällsynta Dugongen håller till. Dugongen är hotad och finns på några få ställen i Thailand, Libong är ett av dom. Djuren är väldigt skygga och svåra att se, de lever i grumliga vatten och stoppar bara näsborrarna ovanför ytan för att andas.

Dugongspaning på Libong

Eftersom djuret är en av öns stoltheter ville vi såklart ta en tur med båt för att se dom. Och Dugonger fick vi se! Eller det kan ha varit en och samma Dugong som simmade runt. Vi låg helt tysta med båten och drev med vinden, för att inte skrämma bort dom. Efter en stund blev kaptenen stissig och började gestikulera vilt. Att prata var strängt förbjudet. Han pekade ut i vattnet, men där fanns inget. Kaptenen gjorde en simmande rörelse med handen och pekade igen ut mot havet. Ingenting. Han använde en pinne mot botten för att styra båten i rätt riktning. Tyst och stilla, för att inte göra några ljud. Någon rörde sig i båten och en golvplanka knarrade till, krusningar på ytan 25 meter bort, besvikna blickar från kaptenen.

Vi driver vidare en stund. Ivriga pekningar från kaptenen, inget i havet. Men så där, en mörk skugga! Kaptenen knuffar båten närmare och mycket riktigt, där dyker den upp! När den kom upp mot ytan syntes den tydligare. En fräsning från nosen och så var den borta igen.

Hur kaptenen kunde se Dugongen när ingen av oss besökare (med polariserade glasögon dessutom) kunde se något är fortfarande ett mysterium. Dugongviskaren, kallas han tydligen här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s