”Tuber? Det har man tandkräm och kaviar i!”

06.00 ringer väckarklockan. Efter dagar av latsovande fram till 9-tiden är det nu dags för skärpning i leden. Vi ska på dykkurs!

Det blir en halvhjärtad hemma-frukost på hotellrummet med söt yoghurt och chokladflingor. Går inte att få tag på något annat här, allt ätbart har någon mängd socker i sig. Yoghurtkultur och fullkorn är ännu okända begrepp häromkring. Det är redan varmt och solen har gått upp. Vi blir upplockade vid hotellet strax efter klockan sju av en transport som samlar upp dykdeltagare runt ön. Klockan 08.00 är det uppställning i Lanta Divers Shop i huvudorten Saladan. Där råder ett smärre kaos när vi kommer fram. Flipflops överallt, minst fem språk talas och någon med en deltagarlista i handen försöker göra sig hörd och förstådd. Vi är fyra personer som får två instruktörer. Alla är svenskar. Deltagarna är en tonårstjej från Saltsjö-Boo (!) och en tjugo-nånting-kille från Värmland. Instruktörerna är två surfiga dudes från Göteborg och (också) Värmland.

Det hela inleds med ett teoripass. Eller det kan knappast kallas det egentligen. Vi blir satta i ett rum med en film från PADI som vi sen ska svara på frågor kring. Det hela är tillrättalagt, amerikanskt, övertydligt och enkelt. Det blir diskussioner om bara ett fåtal av frågorna. Så det hela rullar på. Efter lunch drar vi till poolen.

Poolen är mycket riktigt en pool. Men den ligger liksom mitt i ingenstans. Vid en liten väg som nästan ingen kör på. Verkar inte tillhöra någon eller något. Oklart om det är dykcentrets egen. Men verkar opraktiskt att anlägga den någon kilometer från shopen och som sagt, mitt i ingenstans. Här blir det hur som helst övning. Genomgång av utrustning, testning av utrustning och på med utrustning i vattnet. Lära sig andas, tryckutjämna och signalera. Kalla allting vid dess rätta namn. Min egen hjärna vill inte lära sig ”regulator” (grejen man andas i) utan är hela tiden på väg mot ”respirator”, som ju är något helt annat. Någon annan snubblar till och säger ”tuber” om flaskan med tryckluft vi har på ryggen och får vad som verkar vara ett stående dykarskämt i ansiktet: ”Tuber har man tandkräm och kaviar i!”. Flaska ska det vara.

Vi härjar loss i poolen en bra stund. Testar byte av regulator, hjälpa varandra, agera utan luft, simma utan mask och så vidare. När vi är helt uppblötta (russinfingrar är klar underdrift) måste vi hålla oss flytande i tio minuter och sen simma 200m. Vi får också frågan om vi vill fortsätta teorikursen under kvällen och således kliva direkt på utedyken dagen efter och göra hela kursen på tre dagar istället för fyra. Nja, vi har ju semester. Men Värmlands-killen och Värmlands-instruktören kör vidare, han måste tydligen fixa detta på tre dagar. Vi andra tar våra otämjbara kalufser och fnasiga händer och VILAR.

Dag två blir alltså en lugn historia då vi gjort alla poolövningar och bara måste göra en del teori och provet denna dag. Men reveljen går likaväl 06.00 då upphämtning sker strax efter sju. Vi såsar oss igenom ytterligare två filmer, pratar om lite frågor och sen gör vi provet, vi och Saltsjö-Boo-Malin. Det är kryssfrågor. Alla får godkänt.

Havet, vinden, reven, fisken, livet!

Eftersom vi har geckon Gösta boende på vårt rum spelar det inte alltid roll att klockan ringer 06.00. Hans kväkande väcker oss i tid och otid ibland ändå. Som nu, vid fem-snåret. Och idag ska vi ut och dyka i havet och vem kan somna om då?

Idag får vi tack och lov frukost på båten så vi slipper slisk-yoghurten. Nöjer mig med en stödbanan.

Vi ger oss av mot piren när vi kommer till Saladan. Kliver på en rätt stor båt med MYCKET dykutrustning i aktern. Our home for the day. Lite genomgång av dagen, vad vi ska göra för övningar, vart och när det finns mat med mera, sen bär det av. Vi äter frukost och njuter av utsikten. Av de 50-talet personer som var med på båten är det ett par stycken som inte riktigt njuter lika fullt av att det är blåsigt och går sjö denna dag. En del har redan klivit på det tunga artilleriet av sjösjukepiller medan andra inte riktigt hann med det innan det blev för gungigt.

Första stoppet blir Koh Bida, söder om Phi Phi Islands. Det är en hel del sjö på grund av vinden och lite svajigt att komma i vattnet men allt går bra. Och vi är peppade! Vi gör lite övningar i vattnet, tömmer masken, hjälper varandra med kramp och andning och övar på viktlöshet (buoyancy) i vattnet. Sen sjunker vi ner och simmar iväg. Sikten är ca 10 m. Det är mycket fisk vid revet. Vi ser clownfisk, muränor, kirurgfisk med mera. Övar på att hålla koll på trycket i flaskan och varandra. Vi går upp igen efter ungefär 40 minuter. Måste gå upp med säkerhetsstopp för att neutralisera kvävet i blodet. Väl på båten får vi frukt och lite vila. Kollar på kartor med olika fiskar och antecknar vad vi sett.

På dagens andra dykplats är det för blåsigt så vi får omlokalisera båten till södra delen av Ko Phi Phi. Proceduren ner i vattnet är densamma. Vi ska öva på att få ihop utrustningen och kontrollera den, på oss själva och på varandra. Sen hopp i. Lite övningar, se till att alla är ok och sen gå ner. Här är också ett mäktigt rev. Sikten är ungefär densamma, vinden gör att havet river upp lite damm från havsbottnen. Vi ser räkor, blåsfisk, trumpetfisk, snapper och trevally. Även en randig havsorm som tydligen är bland världens giftigaste. Men helt ointresserad av människor.

Efter andra dyket får vi lunch på båten. Thailändsk gryta med ris eller stekta grönsaker i ostronsås. Ungefär. Sen noterar vi våra dyk i loggboken och skriver upp all data för dagen. Var, när, hur länge, vad vi såg och total dyktid. Det finns tid i programmet för ett tredje dyk men vinden tillåter inte detta då man vanligtvis gör detta dyk på ett undervattensrev som inte sticker upp över ytan någonstans. Känner oss ändå nöjda med dagen och passar på att ta en liten siesta medan båten styr tillbaka mot Koh Lanta.

Med under dagen är också en smått excentrisk brittisk undervattensfotograf som simmar runt och fotar alla dykare. Han vill såklart sälja sina bilder till oss och eftersom han inte slutar prata så köper vi till slut en gruppbild.

Middag äter vi på Lovely Restaurant på huvudgatan nedanför vårt hotell. Det är bara en kille som jobbar där just denna kväll så allting tar lite tid. Han är systematisk och noggrann och blir inte ett dugg uppstressad av att det ramlar in lite fler gäster under kvällen. En finsk familj som kommer efter oss tappar tålamodet och går därifrån innan de ens fått menyer. Men vi får riktigt god mat och en väl behövd Coca Cola. Sen somnar vi som klubbade sälar. Om Gösta var vaken och höll låda märkte vi det inte alls.

Samma bil, samma chaufför, samma tid när det är dags för andra dagen med dyk i havet. Det är lite mosiga morgonhälsningar från andra deltagare som vi plockar upp längs vägen och helt klart blandade nationaliteter och nivå på engelskan och morgonhumöret. Men när vi gasar på mot Saladan går det ändå inte att höra vad någon säger på det skakiga flaket och det är kanske lika bra. Inget har ju fått frukost än heller.

Vi ska iväg med en annan båt idag som går till Koh Ha, en liten ö med rev ungefär rakt västerut från Koh Lanta. Vinden är frisk idag också. VI får frukost och går igenom dagens första dyk. Idag får vi alla varsin dator (armbandsklocka för dykning) och en kompass. Vi ska ta ut kompasskurs och hålla reda på djup och tid själva. Vi ska idag gå ner till 18 meter som är max för vad man får göra med PADI Open Water certifikatet. När vi väl har kommit i vattnet övar vi också på en kontrollerad nöduppstigning som man ska göra om man är på grundare än 9 meter och inte har tillgång till parkamratens alternativa luftkälla. Sen simmar vi en tur längs revet. Här är ett varierat rev med en stor vägg vi kan simma längs med. Sikten är bättre här trots att det fortfarande blåser. Vi får se två bläckfiskar här. De har lite olika färg och är antagligen en hane och en hona. Ser annars återigen muränor, clownfiskar, kirurgfisk, snapper och trevally. Samt sniglar, sjögurkor och räkor.

Schemat är sedan detsamma som föregående dag. Vi får frukt och lite vila innan nästa dyk. Vårt sista dyk ska vi deltagare hålla i själva. Tänka igenom dyket, göra upp när vi ska vända och hålla koll på trycket i flaskan. Det hela känns bra och vi är redo! Det är vid en annan av öarna vid Koh Ha så båten har inte rört sig så långt. Det är också ett väldigt fint rev och sikten är bra. Den häftigaste fisken detta dyk var common lionfish (drakfisk). Det är också mäktigt hur mycket fisk det rör sig runt reven, många stim är väldigt stora, och de flesta fiskar är inte rädda för dykare så man kan komma väldigt nära.

Eftersom vi klarar även det sista dyket galant så har vi nu klarat vårt Open Water-certifikat!

PS. Den snackige britten var med på båten även denna dag och hade nu lurat på oss tomteluvor under vattnet. Så vi köpte såklart fem foton till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s